Arkad. Dirt 5 är röjig, lerig arkad. Inte rally, utan dussinet bilar som kämpar sig genom lera, damm, smuts och asfalt på slutna banor. Lite som anarkistens rallycross. Och åter: det är arkad, inte simulation. Och definitivt inget Forza Horizon som det spekulerades i efter första trailern.

"Dirt 5 är röjig, lerig arkad. Inte rally"

Dirt-serien har bytt riktning så många gånger att varje ny del behöver definieras. I grova drag består den av grenen Dirt Rally som är sadistiskt svår simulation, och Dirt som har en leksam stil. Men Dirt 4 rörde till begreppen för ett par år sen, då det snarast var ett aningen snällare Dirt Rally. Men med femman ändras alltså riktningen igen. Glasklart va?

Codemasters har haft den stora vänligheten att skicka FZ ett tidigt, väldigt ofärdigt testexemplar av Dirt 5. Tanken är att ge oss speltyckare ett första intryck, och det får vi i form av fyra banor, en handfull bilar och ungefär lika många spelformer, körbara mot bottar och med växlande väderlek och årstider.

Och när jag gasat iväg och knuffat mig igenom några kurvor är det första ordet som dyker upp i skallen alltså "arkad". Inte med betydelsen att fullgasa sig till seger samtidigt som bromsfoten somnar på grund av inaktivitet. Snarare att bilen förlåter om du gasar lite för mycket eller bromsar och svänger på fel ställe, du straffas då inte med snurrar och skogsturer. Du kan valla mot kanterna om du bromsar för sent, och hoppar du snett knuffar luften in dig på banan igen. Det är snäll bilkörning som fungerar bra också med handkontroll, både med och utan hjälpmedel som traction control. Och även om vissa bilar ibland svarar spattigt vid gaspådrag ut ur kurvor är det aldrig i närheten av så där galet svårt.

Det hålls inte igen på färgintensiteten.

I testversionen finns alltså fyra banor med vilt varierande underlag. Den första, i norska Lofoten, liknar vanlig rallycross, fast den körs genom ett avspärrat samhälle. Första vändan lyser solen och marken är torr, men nästa körs i snö, nattetid, och kombinationen av starka lampor, förblindande snörök och beckmörker gör lotto av chansen att komma i mål med orepad bil. Bilarna har också påtaglig fartkänsla, så här går en snabb tanke faktiskt till simulatorsyskonens nerviga dans på gränsen mellan kontroll och haveri.

"Den reser sig på bakhjulen när jag drar iväg i starten"

Banorna i Brasilien och Kina påminner om varandra: leriga, snirkliga och närmast överlastade med färger, en sällsam blandning av lerbrunt och grönska som nästan lyser. Den korta rundbanan i Arizona, däremot, är dammbrun. Spelformen kallas sprint och körs med bakhjulsdrivna bilar med drygt 900 hästar under huven, och den reser sig på bakhjulen när jag drar iväg i starten. Om de är drift-benägna? Well, var Crysis krävande..? Annars är bilparken en blandning av traditionella rallycrossbilar, buggy-liknande saker, rena offroad-kärror och snabba sportbilar som konverterats för att passa stökigt underlag. Ett gäng rallybilar från både förr och nu kommer också finnas med i färdiga spelet, men den här versionen har begränsat bilutbud.

Detta lilla smakprov på Dirt 5 säger tydligt vilken riktning serien tar denna gång, och det är välkommet. Samtidigt är det för litet och för tidigt för att jag ska kunna dra säkra slutsatser om hur kul det färdiga spelet blir. Inte minst blir det intressant att se hur Codemasters lyckas göra storydrivet karriärläge med hjälp av Troy Baker och Nolan North. Spännande är också att se vad det blir av crossplay, multiplayer, co-op, split-screen och annat det pratats om. Men än är det fyra månader kvar till premiären i oktober och svar på hur kul det faktiskt blir.

Fotnot: Dirt 5 släpps till pc, PS4 och Xbox One den 9 oktober, och senare till Stadia, PS5 och Xbox Series X.