Det har gått tolv år sedan Steve Jobs stod på scenen och lanserade mobiltelefonen som skulle komma att stöpa om hela vårt samhälle. Aldrig tidigare har reglerna för hur vi interagerar med varandra skrivits om på så kort tid och idag står och faller samhället med våra rektangulära fickdatorer.

"Förra året spenderade vi 325 miljarder kronor bara på App Store"

Det är så talande att vi kallar det “mobil” och att det där med “telefon” rationaliserats bort ur det dagliga talet. Istället fotar vi, chattar och sköter bankärenden klockan 22:17 en söndag. Och så spelar vi. Jättemycket. Förra året spenderade vi 325 miljarder kronor bara på App Store och Google Play drog in ungefär hälften. Till stor del på spel som ofta är gratis att tanka hem men som innehåller olika former av mikrotransaktioner. Ett lysande exempel är svenska King som med sina godispussel hade en omsättning på 19,6 miljarder kronor 2018, plus ytterligare 981 miljoner i reklamintäkter. Se en trailer och få fler försök!

Så varför är ett av Apple Arcades främsta säljargument inga mikrotransaktioner och ingen reklam?

Det kan se ut som att Apple vill konkurrera med det monster de själva skapat. Det som avlades fram med 7-kronorsappar och som vuxit upp till en miljardindustri. Jag tror att det är en del av sanningen. De kan med detta distansera sig från metoder som fått allt mer kritik de senaste åren, där det är uppenbart hur stora utvecklare, såsom King, har en och annan beteendevetare anställd som hjälpt till att ta fram metoder för att maximera inkomsterna. Utnyttja våra svagheter för att se till att vi spenderar allt från struntsummor till femsiffriga SMS-lån.

Det är dock uppenbart att Apple Arcade inte kommer att ge något ekonomiskt incitament för de företag som tjänar sina miljarder på mikrotransaktioner och annonsvisningar. Det kommer ta åratal att bygga upp den mängden månadsbetalare. Därför är jag övertygad om att det finns andra orsaker till varför de lanserar detta nu. Apple vill långsamt och metodiskt börja knapra på marknadsandelarna från de traditionella konsolmakarna: Sony, Microsoft och Nintendo.

"Ipads och Apple TV:s kan vara så mycket mer än Netflix-enheter"

Ju mer jag testar några av de flaggskeppsspel som Apple Arcade erbjuder, desto tydligare blir det att en del av dem är för stora för mobilskärmens yta. Oceanhorn 2 är så mycket Zelda-kopia man kan vara utan att få ett argt brev från Nintendos jurister och Sayonara Wild Hearts estetik gör sig tveklöst bäst på en tv-skärm. Gärna med ett fläskigt ljudsystem då musiken är fantastisk. Det är uppenbart att man med dessa titlar vill visa att Ipads och Apple TV:s kan vara så mycket mer än Netflix-enheter. Konkurrenter till framförallt Switch men i förlängningen också Xbox och Playstation. Vars gamepads passande nog numera är kompatibla med Apples enheter.

Samtidigt finns det gott om traditionella mobilspel i prenumerationen på 59 kronor per månad. Det går knappt att beskriva lättnaden att spela ett klassiskt match 3-spel som Grindstone utan den ständiga närvaron av mikrotransaktioner. De så tydliga trösklarna i utmaning, satta där för att sporra köplusten, finns helt enkelt inte. Kvar finns charmiga spel med fokus på glädjande gameplay som inte är slav under en Excel-ryttares piska.

Apple Arcade är därför en tvehövdad drake, än så länge slumrande men helt klart kläckt för att kunna börja sluka konkurrenter om några år. Lika delar ammo mot den allt mer högljudda kritiken mot de spel och dobbel-metoder vi ser i färgsprakande pusselspel som en envis fot i dörren på konsolmarknaden.

Det här är bara början.