Det första Gears of War var på många sätt stilbildande när det släpptes hösten 2006, och introducerade spelsätt som vi idag ser som självklara. Det var inte så att spelet nödvändigtvis uppfann hjulet, men dåvarande utvecklaren Epic Games fick hjulet att snurra lite bättre än många andra. Och så har evolutionen sett ut för serien: varje del har blivit större, snyggare och mer polerad.
"Gears 5 tar spelaren tillbaka till hur allt började"
Om Gears of War 4 handlade om familj och hem så handlar Gears 5 om att finna sig själv och ett sammanhang när världen runt dig går helt åt helvete. Spelet tar vid där det förra slutade. I centrum står Kait och hennes öde samtidigt som flera familjära ansikten dyker upp längs resans gång. Bortsett från den första akten där jag spelar som JD är det är en intim berättelse som sträcker sig över fyra akter. Gears 5 tar spelaren tillbaka till hur allt började och gräver djupare i historien om Locust och dess armé. Kaits öde formas sakta genom små visioner och berättelsen, som tar lagom vida svängar, är mer befriad från dudebro-grymtande än någonsin.
Tekniskt imponerar Gears 5: 60 bilder per sekund i 4K-upplösning på Xbox One X.
Kampanjen räckte runt 13 timmar om timern på telefonen visade rätt (jag gjorde inte riktigt alla sidosysslor ska erkännas), och är varierad, tight och riktigt bra. Kanske den bästa sedan Gears 2. Det är välbalanserat, storymomenten flyter på utan att bli långdragna, dialogerna är rappa och som helhet är det hela utmärkt. Gears 5 är en redig actionrökare där varje eldstrid underhåller mig tills sista fienden har exploderat och blodet sprutar ur dem som från en turbomatad fontän. Men slutet är väldigt abrupt och lämnar en del frågor obesvarade. Att ett Gears 6 är under utveckling tar jag som en självklarhet.
Min resa med Kait och hennes entourage tar mig till soldränkta bergsbyar, sönderskjutna stadsruiner och vinterklädda vidder i ett av de snyggaste spelen på Xbox One X. Samtidigt känner jag att det inte har hänt så mycket sedan Gears 4. Det kan framstå som märklig kritik då förra spelet var audiovisuellt storslaget och tekniskt imponerande. Men jag hade velat se mer glasyr på kakan. The Coalition varierar miljöerna friskt, serverar snygga set pieces och varvar smala mörka korridorer med enorma öppna ytor. De stora ytorna fungerar som små öppna världar i en spelserie som är mest känd för som korridorskjutare. Navigationen sker med en ”skiff”, som lättast beskrivs som tomtens släde, driven med hjälp av en fallskärm. Det är stora ytor, som tyvärr har snålt med innehåll. Sidouppdragen är få, väl värda belöningen för all del, men de saknar variation och innebär mest fler fiendestrider och traditionella fetch quests. Överlag är det ett steg i rätt riktning enligt mig, men konceptet känns ibland bortkastat – en idé som aldrig kommer till sin fulla rätt.
Gears of War-spelen har aldrig lagt särskild vikt vid att utforska banorna mer än för att samla på sig COG-tags och collectibles. Med introduktionen av roboten Jack finns det nu skäl att spana runt lite extra efter delar som används för att uppgradera hans olika förmågor. Det är ett välkommet inslag som aldrig känns påtvingat då de flesta delar är enkla att finna utan att du behöver dammsuga varje kvadratmeter av banorna.
"Att han håller käften och inte lajvar R2-D2 är ett mycket uppskattat designbeslut"
Jack är tillbaka, numera som trogen sidekick utrustad med både attack- och supportförmågor. Jack kan hämta vapen såväl som ammunition under hetsiga skottlossningar och känns som ett fräscht inslag. Ju längre jag spelar, desto fler förmågor och möjligheter erbjuder Jack genom uppgraderingar. På förhand var jag smått skeptisk mot upplägget, men efter att ha spelat genom kampanjen har jag ändrat uppfattning och uppskattar det extra lager av taktiska möjligheter som han bistår med. Att han håller käften och inte lajvar R2-D2 är ett mycket uppskattat designbeslut.
Gears 5 bör spelas på Experienced om du vill ha en utmaning. Default-läget Intermediate känns lite för snällt och ger mig inte, förutom vid ett par tillfällen, den där brutala utmaningen. Känner du dig extra galen så finns Insane mode och har du dåligt med tid och tålamod finns ett Beginner-läge som tryggt lotsar dig genom kampanjen. Men Gears 5 är mycket mer än bara en actionpackad kampanj: multiplayer är denna gång en blandad gottepåse.
Getingar trivs visst i värme...
För att sänka tröskeln för nykomlingar och göra multiplayer mer lockande har The Coalition gjort det nya läget Arcade mode. En dörröppnare för de som som endast kör kampanjen men håller sig borta från PvP. Jag får välja från ett galleri av karaktärer med olika aktiva och passiva förmågor, och jag tjänar valuta för kills, assists och bounties som jag kan spendera på vapen och uppgraderingar. När jag dör förlorar jag mitt dyrt köpta vapen, men behåller å andra sidan all kvarvarande valuta. Men nej, jag tror inte Arcade mode kommer konvertera multiplayer-skeptiker.
En annan nyhet stavas Escape. Det är ett spelläge för tre personer och går ut på att plantera en bomb i ett hive och sedan skjuta sig ut levande. Brist på ammunition ständigt är en orosfaktor. Du väljer mellan tre karaktärer: Mac, Lahni och Keegan, alla har sina styrkor och svagheter. Det jag spelade fick mig inte att jubla: det är kul, men inte så mycket mer. Det är mest springa-runt-i-labyrint-leken och skjuta allt som rör sig, samtidigt som exempelvis giftig gas fyller banan och tvingar mig att löpa extra fort för att få se dagsljuset igen. Möjligen kan spelläget stå sig över tid tack vare möjligheten att designa och dela banor, men det är mest gissningar i nuläget. Personligen håller jag mig helst till Horde.
"Fortfarande det kanske starkaste argumentet att spela multiplayer i Gears 5"
Det är min personliga favorit, och fortfarande det kanske starkaste argumentet att spela multiplayer i Gears 5. Även här har konceptet setts över, exempelvis att alla karaktärer fått en unik "ultimate ability". Kait kan bli osynlig, Fahz kan se och skjuta fiender genom väggar, och så vidare. Det går även att spela som roboten Jack, som funkar som support åt ditt team och kan hjälpa till med det mesta från att heala till att plocka upp föremål. En skillnad är att spelaren nu uppmanas att släppa sargen, skifta positioner och bygga ut sin bas tack vare “taps”, små energitorn som ger olika buffs. Min första känsla är att det får mig att spela mer offensivt, snarare än defensivt. Horde var något av det roligaste man kunde spela online när det introducerades i Gears of War 2, och det håller fortfarande. Co-op för kampanjen finns också förstås, denna gång för tre spelare där en spelar som roboten Jack. Men Horde är fortfarande för fem pers.
Gears 5 är på många sätt ett gammalt kärt återseende. Det har inte hänt så mycket, men det känns fint ändå. Det dags att se över kampanjen inför nästa del, för utan ett rejält omtag på narrativet finns risk att historien kommer kännas likadan. Men multiplayer erbjuder många timmars adrenalinröj och på det hela taget är Gears 5 summan av tidigare delar. The Coalition sätter ihop det bästa av det gamla till ett magnum opus som kommer framkalla både glädje och ilska hos fansen. Allt som allt är det mer än godkänt i min bok. Även om känslan att jag redan vandrat på denna stig både en och flera gånger hela tiden finns där.
Fotnot: Spelat på Xbox One X. Standardversionen släpps den 10/9, en specialversion redan den 6/9, båda till Xbox och pc (Microsoft Store, Steam).
