När jag besökte Los Angeles förra året för att ta mig an flerspelarläget i Call of Duty: Black Ops 4 kände jag mig nöjd efter ett par timmar med spelet. Jag förstod vad Treyarch ville uppnå. Ett par spelmekaniska nyheter och snäppet vassare grafik, men annars en väldigt bekant upplevelse. Och det är väl Call of Duty i ett nötskal de senaste 250 åren? Samma känsla har jag inte efter årets resa, nu för att ta mig an Call of Duty: Modern Warfare. Det känns nytt och spännande, nästan så jag frestas att proklamera: “På riktigt den här gången!”

Men kanske inte annorlunda när allt kommer omkring. Det handlar rent krasst om ett par spelmekaniska nyheter och vassare grafik; det känns fortfarande väldigt mycket som det Call of Duty vi är vana vid. Och samtidigt gör det inte det, på ett sätt som påminner om hoppet serien gjorde med det första Modern Warfare.

Med Call of Duty: Modern Warfare vill Infinity Ward göra det alla spelutvecklare försöker göra när det blivit dags för den sextonde delen i en bästsäljande serie: behålla den framgångsrika kärnan och samtidigt strössla på tillräckligt många nyheter för att upplevelsen ska kännas fräsch. (På riktigt den här gången.)

"Kapten Price är tillbaka och han röker samma cigarr som för tolv år sedan"

Förra året gjorde systerutvecklaren Treyarch ett djärvt försök genom att skrota solokampanjen och satsa på battle royale. Då kändes det som ett helt nytt spår för serien, men idag minns nog många det spelet som: "Ännu ett Call of Duty". För att inte tala om fekaliestormen som blåste upp över spelets mikrotransaktioner ett par månader efter release. Med facit i hand kan vi nog vara överens om att Black Ops 4 inte blev någon vidare nytändning för serien.

Infinity Ward går istället tillbaka till ruta fyra (förlåt) och väljer att göra en nytolkning av det fantastiska Call of Duty 4: Modern Warfare. Kapten Price är tillbaka och han röker samma cigarr som för tolv år sedan. Borta är robotar, parkour och karaktärer med specialförmågor. Vi är tillbaka i nutid med jänkarfavoriten "gritty realism!" som ledord och spöar på varandra som vi gjorde förr i tiden. Med attackhelikoptrar och Kalasjnikovs.

Sex snabba om Call of Duty: Modern Warfare

  • Grafikmotorn har renoverats från grunden och ackompanjeras av nya ljudeffekter och animationer. Det ser ut och låter mer som Battlefield än äldre titlar i serien.

  • Infinity Ward siktar brett med flerspelarlägen från 4 upp till 64 spelare på samma karta. Det traditionella läget med 12 spelare finns också kvar.

  • Till skillnad från Black Ops 4 kommer Modern Warfare paketerat med solokampanj och Infinity Wards kooperativa Spec Ops-läge.

  • Infinity Ward har nördat ned sig rejält på vapenfronten och varje primärvapen har mellan 30-60 komponenter som kan bytas ut för att skräddarsy den perfekta puffran.

  • "Unified progression" innebär att du kommer låsa upp nya belöningar över alla spellägen, och inte bara genom att spela online mot andra.

  • Spelet stöder crossplay på release mellan konsoler och PC. Systemet är input-baserat och låter konsolspelare välja om de vill möta sina träffsäkra(re) kusiner på PC.

Så hur får man det paketet att kännas nytt och spännande år 2019? Till att börja med har både bild och ljud fått sig en rejäl genomkörare. Serien har på senare gjort sig känd för sin godkända-men-inte-strålande grafik och ärtbössor till vapen, men inte längre. En helt ny grafikmotor, nya animationer och en fläskigare ljudbild får Modern Warfare att kännas nytt. Det imponerar inte lika mycket som Battlefield V, men jämför man med Black Ops 4 är det, som man säger på floskelsvenska, natt och dag.

Går vi vidare till de spelmekaniska nyheterna finns det både små och stora förändringar. Till att börja med är vapenrekylen betydligt mer påtaglig än i tidigare titlar och kulor kan penetrera diverse skydd. Serien har dessutom tagit det stora klivet från "hit scan" och simulerar nu varje projektil i realtid. Dörrar kan nu öppnas på glänt för att slänga in en chockgranat eller sprängas med C4. Lägg därtill förmågan att montera sitt vapen på de flesta ytor och kanter. Inga världsomvälvande nyheter, men de gör en viss skillnad.

Andra nyheter kommer i form av nya spellägen med betydligt fler (eller färre) spelare på kartan än traditionella tolv stycken. Roligast för dagen var utan tvekan Gunfight, där du och en partner ställs mot ett annat par på en minimal karta. Man har endast ett liv per runda och istället för att välja vapen själv ges alla spelare samma utrustning. Varannan runda slumpas nya vapen fram, så det gäller att bemästra hela spelets arsenal. Det är taktiskt, nervigt och påminner till viss del om Rainbow Six: Siege i sitt utförande. (Fast med högre tempo.) Jag gissar att många kommer att hitta en ny favorit i det spelläget.

"Till att börja med är vapenrekylen betydligt mer påtaglig"

Vi fick dessutom spela ett par rundor Headquarters med 20 spelare på varje lag på en större karta. Men jag ska ärligt säga att jag inte reflekterade över det större spelarantalet särskilt mycket, mer än att det kändes en smula mer kaotiskt.

Större skillnad blev det när vi fick dra på oss bildförstärkare (i spelet) och ge oss på en av spelets nattkartor. Gränssnittet är här helt borttaget och man får istället förlita sig på infraröda laserstrålar för att hitta fienden. Samtidigt visar din stråle var du befinner dig; man måste med andra ord tänka till innan man lyfter sitt vapen. Känslan blir en helt annan än vanlig Team Deathmatch, men det blev lite enformigt efter en stund.

I övrigt känns det som Call of Duty brukar kännas – och det kanske räcker? Om spelet bara erbjuder en solid kampanj och ett gäng välsvarvade flerspelarlägen på release, precis som originalet gjorde, så är jag mer än nöjd. Nu gäller det bara att hålla tummarna för att spelet slipper tekniska problem och unkna mikrotransaktioner. I så fall har vi något att se fram emot den 25 oktober. På riktigt den här gången.