5. Two Point Hospital
Vi hade hållit oss på benen sedan 1997 men i år blev vi inlagda igen – om än med ett brett flin på våra läppar. I själ och hjärta är Two Point Hospital inget annat än Theme Hospital 2, med samma skapare och brittiskt satiriska inställning till något så allvarligt som dystra diagnoser och dödliga sjukdomar.
På sätt och vis är Two Point Hospital en rättvis (om än magstark) simulator av sjukvården då det i praktiken inte handlar om att bota så många som möjligt utan om att maximera vinsterna. Så anställ lagom duglig personal, håll utrustningen i någorlunda skick och se pengarna och patienterna rulla in.
4. Spider-Man
Vissa spel känns bara så rätt redan första gången du greppar kontrollen och att simulera att Peter Parker svingar sig hejdlöst mellan New Yorks huskroppar är ingen lätt sak. Många har försökt och misslyckats - att Treyarchs spel från 2004 av många ansetts vara så bra det kan bli säger en hel del om utmaningen. Och om fansens krav.
Men Insomniac lyckades med såväl luftakrobatiken som med striderna och täppte därmed igen det Kingpin-stora hålet Rocksteady lämnat oss med efter det sista Batman-spelet. Marvel-Janne hade varit stolt.
10 procent av alla Spider-Man-spelare har låst upp platinatroféen
Bryan Intihar på Insomniac: "Spider-Man skulle inte existera utan Sony"
3. Pillars of Eternity II: Deadfire
Det är inte storleken som räknas. Förr i tiden gjorde små studior enorma, episka äventyr med begränsade medel, och några klarar fortfarande av det. Obsidian har sina rötter djupt nere i Infinity-erans rollspel och många av medarbetarna på Black Isle lyfte tillsammans med Bioware nästan egenhändigt upp datorrollspelandet till en ny storhetstid på 90-talet.
Det arvet är nästan övertydligt i Pillars of Enternity II: Deadfire. En gigantisk arkipelag med ”ett veritabelt hav av möjligheter att djupdyka i” gör spelet till ett Baldur’s Gate II för 10-talet. En av årets få fullpoängare har en given plats på ÅS-listan, men den här utmärkelsen är nästan lika mycket ett lifetime achievement-pris.
2. God of War
God of War fick den mest envisa gudsförnekaren att tro. Det förflyttar berg genom att riva gamla Olympos och lägga grunden för nya, karga bergskedjor. Den grekiska tragedin skiftade till nordisk mytologi och den rasande Kratos har blivit en skäggig far (boy™) tyngd av skuld och sorg.
Somliga saker förändras aldrig och God of War är alltjämt ett actionäventyr av yppersta världsklass. Ja, till och med klassen bättre och tyngre – tack för det, Leviathan-yxan – än den gamla hackande och slafsande stilen. Det återuppfinner inte hjulet men God of War har aldrig rullat med sådan pondus.
1. Red Dead Redemption 2
Red Dead Redemption 2 är ingen revolution. Inget nytt GTA 3. Det är bara resultatet av Rockstars samlade erfarenhet av öppna, fria och storslagna världar.
"Bara".
Bröderna Housers hjärnor har tänkt fram en värld du med glädje lägger ett tvåsiffrigt antal timmar på att bara vistas i, innan du tar itu med berättelsen. Rid från den frostnupna inledningen, via karga berg över gränsslätter, genom träskmark och skogar ner till en barnet av en storstad som skvallrar om urbanisering och det nya århundrade som väntar alldeles runt hörnet. En fenomenal värld, varken mer eller mindre.
Rockstar känner inte till ordet "kompromissa", och gör därför spelet precis på sitt sätt: kärvt, långsamt, tidskrävande. Inte alltid det alla vill ha, men alltid konsekvent och med ett glasklart budskap till oss som spelar – "Vi vet vad vi gör, och så här vill vi ha det." Det föser in oss i ett makligt tempo, i full harmoni med den bedövande vackra världen. Tills friden slits sönder i ett moln av blod när Arthurs hagelgevär tvingas gripa in.
Red Dead Redemption 2 följer Rockstar-mallen exakt: större, bättre, häpnadsväckande genomarbetat. Men det här är mer än ett spel: en berättelse större än den magnifika värld den utspelas i, och där dina beslut är med och formar den. En helt enastående spelupplevelse.
