"Fan vad snyggt The Witcher 3 är i 4K!" säger Jocke.
"Ja, men har du sett alla moiréeffekter på hans ringbrynja?" svarar jag.
Jag har spenderat timmar med att prata om den läckra grafiken i det spelet, men frågar du mig eller Jocke varför The Witcher 3 är helt fantastiskt kommer nog ingen av oss att säga "Jag gillar det för att det är så snyggt!"
Det är onekligen ett plus som hjälper resten av spelet på traven, dock.
Men jädrar i min lilla häxarlåda vad det snackades om "visual downgrades" efter att spelet visades upp på E3. Ändå brukar jag ofta höra att grafik inte spelar någon roll – det är gameplay som räknas. Så varför blir det sådant rabalder om polygonantal och texturer?
För mig landar det någonstans i att ett fult spel med bra spelmekanik kan vara extremt roligt (case in point: maskskjutaren Liero) medan ett extremt snyggt spel som saknar substans inte lever länge. Hej, hej, Killzone: Shadow Fall!
Så vad säger ni? Varför är grafiken så viktig – och samtidigt inte viktig alls – i spelen vi spelar? Eller har sommar-Gurra fått allt om bakfoten? Hjälp en fejknorrlänning att hitta svaren på de svåra frågorna.
