Uppdatering: Splinter Cell: Double Agent och det något nyare Splinter Cell: Blacklist är nu bakåtkompatibla på Xbox One! (Källa: Windows Central)

Originaltext:

Sommaren håller i sig (kom igen regnet!) och så gör även sommartipsen! Den här veckan riktas stråklastarna mot ett av tidernas bästa smygarspel, Splinter Cell: Chaos Theory. Har du av någon outgrundlig anledning inte spelat det bör du ta en rejäl funderare och ställa dig själv miljondollarfrågan: "Varför har jag inte gjort det?"

Året var 2005 och Ubisoft hade ännu inte gjort sig kända för sin "kättra upp i torn"-formel, Microsoft trodde på AAA-spel med stealth och Michael Ironside hade den perfekta whiskyrösten. Chaos Theory släpptes i mars och var den tredje delen i den långlivade serien om gubbhunken Sam Fisher. Många menar att det är det bästa Splinter Cell-spelet, och jag är beredd att hålla med!

Let's Play från Youtubekanalen Centerstrain01.

Så varför bör du spela Splinter Cell: Chaos Theory? Tillåt mig att berätta:

  • Ljus och mörker spelar roll! Ubisoft jobbar med samma brutala svärta som legenden Gordon Willis gjorde i Gudfadern. Ljusa partier är ljusa och mörka partier är så mörka att man kan få en smärre existentiell kris av att vistas i dem för länge. Detta används flitigt i spelet, speciellt på de vassare svårighetsgraderna. Genom att fimpa stråklastare och sabotera generatorer håller sig den flinka spionen i skuggorna, medan den klumpiga Bondaspiranten blir upptäckt.

  • Michael Ironside är fan bäst. Åtminstone på att göra rösten åt Sam Fisher. Snacket mellan honom och diverse busar är ömsom festligt, ömsom benhårt. Dialogen mellan Fisher och de andra karaktärerna som medverkar i spelet är välskriven och ostig på bästa vis. Om du uppskattar bra röstskådespel har du mycket gott att se fram emot.

  • Drömmen om att vara en mästerlig spion. Spelets uppdrag tar dig från fraktfartyg på stormande hav till en lyxbank i Panama City och japanska badhus – bland annat! Fisher kryper i ventilationstrummor, använder allsköns spiongrunkor och analyserar omgivningen med hjälp av de ikoniska trippelglajjorna i artikelbilden.

Allt detta med en helt godkänd handling och ett bastungt soundtrack som sätter precis rätt stämning. Låter inte det utsökt? Spelet går loss på knappa hundralappen på Steam. Det är en knapp familjepizza.