Far Cry 5 ger mig Assassin's Creed Origins-vibbar. Bra vibbar, således. Det är samma bekanta koncept i en ganska bekant kostym, men under ytan är en viktig fördämning på väg att brista. Många bäckar små har flutit samman och forsar nu vilt mot det sista hindret.

För hinder finns det. Likt Assassin's Creed var Far Cry på väg mot ett kreativt dödläge. Ubisoft har alltid trivts i de trygga hjulspåren deras jättespel kört upp – kanske lite för mycket? Far Cry 5 känns fräscht, men ironiskt nog med en liknande fräschör som senaste Assassin's Creed. När den serien tog ett kliv mot att bli ännu öppnare och ännu friare hängde Far Cry på.

Förstås. Ränderna går aldrig ur tigern.

Björnen till höger är en "fangs for hire" och lystrar till namnet Cheeseburger. :3

Livets ord och Jehovas vittnen under sitt årliga skoterrace. Nej, det går aldrig sjyst till.

Jag besökte Far Cry 5, mäktiga Montana, Joseph "fadern" Seed och hans domedagssekt så sent som i december. Då utforskade jag den sydligaste av de tre regionerna med gigantiska fält under en ännu större himmel. Det är inte för intet detta kallas sektens "skafferi". Idag har jag istället tagit mig längre norrut, till ett betydligt mer vertikalt område med bergstoppar och djupa dalar med granskogar. Detta svårtillgängliga område kontrolleras av Josephs äldsta bror, US Army-veteranen Jacob. Han är den mest våldsbejakande av de tre bröderna och hans område kallas "arsenalen".

"Ligger så rätt i en tid som är så fel"

Men för tydlighetens skull tar vi det hela från allra första början. Jag, en nybakad polis, är tillsammans med min närmsta chef, en kollega och en högt uppsatt general på väg mot faderns bas för att arrestera honom. I min hand håller jag en mobil där jag ser vittnesmål från drabbade Montanabor. Jag känner igen Mary May och pastor Jerome från min senaste provspelning. Det sista klippet visar hur en undercover-församlingsmedlem i smyg filmar en gudstjänst, fylld med kristna stollar rustade med hagelbrakare och maskingevär. Far Cry 5 ligger så rätt i en tid som är så fel.

Den äldste av Seedbröderna är den klart mest våldsbejakande.

Du behöver skapa dig ett namn för att hitta motståndsrörelsen i norra regionen.

Filmen får ett abrupt och isande slut när fadern plötsligt kallar fram spionen. Joseph behöver inget skjutjärn för att offra lammet. För honom räcker det med två händer och en stark övertygelse.

Mörkret har fallit över faderns näste när vi fyra kliver ur helikoptern. Överallt patrullerar beväpnade män och från en vit träkyrka hörs en sång. Återigen känner jag den isande känslan:

Amazing Grace, How sweet the sound
That saved a wretch like me
I once was lost, but now am found
T'was blind but now I see

Sången tystnar när vi kliver in. Fadern tackar Gud för "vapen, frihet, tro" (i just den ordningen) och protesterar inte när han arresteras. Han vet att Gud inte låter oss ta honom, och han vet att folket gör vad som helst för honom – som att klättra rakt in i en helikopters rotorblad. Jag är den enda som lyckas fly kaoset, men faderns sista ord dröjer sig kvar. "Undergången har börjat."

Far Cry 5 uppmuntrar egna spelarstilar, och jag hittar min när jag efter tio minuter hittar en pilbåge. Att smyga precis på utkanten till utposter och markera skurkarna för att sedan tyst plocka bort en och en blir aldrig gammalt. (Även om jag inte kunde hålla mig ifrån eldkastaren de gånger jag blev upptäckt). AI-medhjälparna, de så kallade guns for hire, verkar också i linje med den här friheten. Jess Black håller sig precis som jag till stealth, medan Hurk (känd från Far Cry 3 och 4) gjorde min diskreta spelarstil tämligen obekväm när han halade fram sitt raketgevär.

"Get off my property!"

På min fyrhjuling kör jag på de kringelkrokiga grusvägarna i Jacobs domän. Autokörningen är inte alls ovälkommen just här. Jag hjälper Jess med att tysta en sjuk massmördare – "kocken" – för gott, medan jag följer Hurk för att ta tillbaka Hurk den äldres kampanjbil. Republikan, givetvis. Lika givet är att Hurk Sr. sitter i en gungstol på sin verandra med geväret i famnen och på bred sydstatsdialekt snackar om att folk borde "get off my property!"

Svärmorsdröm? Förutom brutalt våld tror Jacob Seed på indoktrinering.

Det låter som om strukturen är bekant, men den nya motståndsmätaren som ackompanjerar både små (stoppa tvångsdop) och stora (frita utposter) framsteg gör skillnad. Mätaren – det finns en för varje region – har några viktiga markeringar och när du når dessa brännpunkter ändras förutsättningarna på några vis; fler soldater, nya uppdrag, etc. Det är ett system gjort för öppna världar, byggt för ett spel där du tar dig an saker efter tycke och smak. Ubisoft har många öppna världar på samvetet men resan genom dem har inte sällan känts snitslad. Nya tider nu?

I den norra regionen, arsenalen, svartnar plötsligt allt när mätaren når första milstolpen. I svåra hallucinationer kvicknar jag till i ett rum där vi är tre män, men där det blott finns ett vapen. Från och med nu har Jacob ögonen på mig. Från och med nu ska han göra mitt liv till ett helvete.

Fotnot: Hands-on-intrycken bygger på PS4 Pro-versionen. Far Cry 5 släpps till Playstation 4, Xbox One och pc den 27 mars.