Som gammalt Dragon Ball-fan av rang har jag spelat alldeles för många av seriens spel genom årens gång, men inget av dem har riktigt fångat mangans charmiga look eller animens bombastiska skala för mig. Antingen har tekniska begränsningar i form av fula polygonmodeller kommit i vägen, eller så har krångliga spelsystem tvingat mig att utföra hackiga och fula combos istället för de överdådiga kedjeattackerna serien är så känd för.

Tills nu då, alltså.

Jag har spenderat den senaste veckan med Dragon Ball FighterZ och är upp över öronen förälskad i vad jag spelat hittills.

Det är ett spel som med rätta uppmärksammats för sin vackra stil. Borta är de förlegade karaktärsmodellerna från Dragon Ball Xenoverse 1 och 2, ersatta av vackert animerade och närmast handritade modeller som ser ut att komma direkt ur animen. Ingen överraskning där förstås, med tanke på att det är Blazblue- och Guilty Gear-utvecklaren Arc System Works som ligger bakom spelet.

Likt de spelen har varje karaktär en lätt, medel och hård attack, en projektilknapp och olika specialattacker. Tacksamt nog är dessa lättillgängliga, till skillnad mot exempelvis Street Fighter-serien där åtminstone jag inte kan göra en hadouken sömlöst, vilket resulterar i sanslöst vackra strider vars ändlösa kombokedjor och planetförstörande energiattacker känns direkt tagna ur valfritt avsnitt i serien.

Det är utan tvekan den mest trogna Dragon Ball-upplevelse jag haft i ett spel, och antagligen det enda spelet i serien som haft en riktig chans att bli stort i fightingspelskretsar. Spelets onlinefunktionalitet är i skrivande stund inte tillgängligt dock, så det sistnämnda återstår att se.

Det lånar även tungt från Marvel vs Capcom-seriens lagmekanik, där lagmedlemmar kan rycka in i striden som del av olika komboattacker. Det medför att det ibland är fyra karaktärer på skärmen som alla attackerar samtidigt, vilket funkar förvånansvärt smidigt. Framförallt skapar det kaos lika vackert som det är roligt.

I vanlig ordning har spelet en story, och i sann DBZ-anda skildras den till synes omöjliga kampen mellan Goku och vänner mot en övermäktig, maktgalen fiende som bara kan besegras med hjältemod, idogt tränande och mer än en dålig ordvits.

Skurken ifråga är Android 21, en nyskriven karaktär i Dragon Ball-universumet som i spelets inledning skapar kaos genom att återuppliva merparten av seriens tidigare skurkar och, kanske ännu värre, släpper lös kloner av både dem och den brokiga hjälteskaran för att terrorisera världen.

Det hela är ganska fantasilöst, och än värre är det rätt drygt att faktiskt spela igenom det. Man tvingas slåss mot olika kombinationer av samma uttjatade gäng kloner oräkneliga gånger under berättelsens gång, vilket för mig innebar att jag mot slutet av den drygt fyra timmar långa kampanjen blev duktigt trött på att möta Clone Trunks eller Clone Cell för femtionde gången.

När kampanjen är avklarad låser man upp en alternativ version av berättelsen där man istället spelar som skurkarna, men även här får man enträget slåss mot precis samma kloner som innan i timme efter timme tills man äntligen når slutbossen. Som om inte det vore nog finns det även en tredje akt där man tvingas göra samma sak igen, men denna gång ur androidernas perspektiv.

Lyckligtvis finns det ljusglimtar. Handlingen låter t ex de tidigare döda ärkeskurkarna möta sina mördare, ofta med skitkul resultat. I en scen frågar Goku envist ut en märkbart irriterad Cell om hur det egentligen var i helvetet. I en annan ställs Vegeta mot Frieza, vilket mynnar ut i ett flera minuter långt tugg om hur mycket de hatar varandra, och i den kanske allra bästa scenen roastar samtliga karaktärer (inklusive de goda) Yamcha för hur svag han är. Det räcker faktiskt nästan för att rädda den mediokra handlingen, och bjuder på stunder av äkta Dragon Ball-guld.

Det finns så mycket att älska med Dragon Ball FighterZ att jag skulle kunna mala på i femtio paragrafer till om det. Även om man hatar Dragon Ball är själva fightingspelet så starkt att jag inte har några tvivel om att det kommer bli nästa stora grej i genren i år, och för fans av serien finns det så mycket att hämta att det inte går att få plats med här. Det tog bara 32 år, men äntligen finns det ett spel som perfekt fångar vad som gjort Dragon Ball till ett av världens största popkulturella fenomen.

Väl värt väntan, säger jag.

Fotnot: PS4-versionen testad. Dragon Ball FighterZ släpps till PS4, Xbox One och Windows den 26 januari. Recensionen uppdateras med online-intryck om de bidrar med något anmärkningsvärt.

Dragon Ball FighterZ
4
Mycket bra
+
Sagolik presentation som tagen direkt ur serien
+
Superrobust stridssystem
+
Charmiga karaktärsinteraktioner
-
Fantasilös handling
-
Seg kampanj
Det här betyder betygen på FZ