Att släppa minivarianter av gamla konsoler är onekligen i ropet just nu. Monstersuccén NES Classic Mini följdes nyligen upp av SNES Classic Mini och flera andra aktörer har nyligen hoppat på tåget. Ataribox, C64 Mini och ett flertal modeller av Segas konsoler från Atgames tävlar alla om nostalgikernas pengar.

SNES Classic släpptes nyligen, och kliver utan tvekan in i nostalgisegmentet.

Det har även dykt upp rykten om att nästa retrokonsol från Nintendo kan bli en miniversion av den bärbara konsolklassikern Game Boy efter att varumärket nyligen förnyades. Nästa (krono)logiska steg för Nintendos stationära konsoler blir Nintendo 64. Det är en spännande tanke; det skulle vara intressant att se hur den udda N64-kontrollen tas emot i dag (skulle den analoga spaken fortfarande sluta fungera efter en kvart?) Men det för även fram tanken om var gränsen för nostalgi egentligen går?

C64 Mini fixar åldersnostalgins kvalgräns utan problem.

Den som är vuxen nu och snuddar vid medelålder har varma nostalgiska tankar om konsolerna från 80- och 90-talet, men de har inte samma känslor för efterföljande konsolerna som Gamecube, den ursprungliga Xboxen eller PS2. Den generation som växte upp när dessa konsoler släpptes har inga starkare nostalgiska band till dem, och någonstans kommer vi nå gränsen för när det faktiskt blir nostalgi. Hur kommer då vi gamla rävar som dör nörddöden över SNES Classic Mini känna runt dessa nyare konsoler i miniformat, och kommer den nuvarande hysterin runt retrokonsoler hålla i sig i framtiden, eller är de en historisk parentes?

En annan intressant aspekt med retrokonsolerna är priset. SNES Classic Mini kostar från 1 600 kronor i Sverige – ett högt pris för vad som egentligen är ett billigt kretskort intryckt i en plastbox. Kontrollernas sladdar är aningen längre än hos NES Classic, och för dina 1 600 kronor får du två stycken. Men det är ändå en saftig prislapp sett till vad du faktiskt får. Att den ändå säljer så bra säger en del om att det är en produkt som tilltalar medelålders nostalgiker som kunnat lyfta anständig lön under lång tid, men är det verkligen värt det jämfört med de många Retropie-liknande konsoler som finns på marknaden. Eller, för den delen, Virtual Console-plattformarna på Nintendos "riktiga" konsoler? Och kommer vi om tio år öppna plånböckerna när Sony presenterar PS3 Classic Mini med fejkad Blu-ray-spelare och den berömda pislappen 600 dollar?

Kanske utarmas nostalgivärdet hos den här gamla kärleken av Xbox Ones bakåtkompabilitet?

Var går gränsen för nostalgin? Sannolikt när vi slutar öppna våra plånböcker gissar jag.

Den här krönikan tillkom under en medarbetarkväll hos FZ:s moderskepp Geeks, och tycktes ihop av dessa nördbejakare:

Andreas Eklöv (99, Sweclockers, FZ)
Frida Bergendal (Geeks)
Kenneth Lindqvist (Sweclockers, FZ)

Magnus Blix (Geeks)
Per Melander (Geeks)