Nintendo gillar verkligen 3D. Så pass mycket att de i flera årtionden försökt etablera 3D-tekniken hos sin tv-spelsälskande målgrupp. Virtual Boy var ett tappert försök att ta spelaren till uppslukande världar i ett 3D-headset. Nintendo visade även upp en prototyp av hemkonsolen Gamecube ansluten till en 3D-skärm, något som dock aldrig blev en produkt. Till slut fick de till en kommersiell framgång med den bärbara spelmaskinen 3DS, där glasögonfri 3D var själva paradnumret.

Men var det verkligen 3D-funktionen som gjorde konsolen populär? Efter en katastrofal start på grund av skokstokigt högt pris började Nintendo 3DS sälja bra, men då hade också katalogen av ruskigt bra spel börjat växa sig stor. Trots att möjligheten att kunna uppleva 3D utan glasögon var trevlig var Nintendos lösning bångstyrig om användaren inte höll konsolen i rätt vinkel mot ögonen.

Till skillnad från sitt 3DS XL-syskon får du faktiskt med en laddare i paketet.

Nintendos lösning på problemet var att lansera en uppgraderad modell vid namn New Nintendo 3DS som bestyckades med en kamerasensor som håller reda på spelarens ögon och anpassar 3D-funktionen därefter. Denna uppdatering utrustades även med en snabbare processor, mer primärminne och en analog styrspak.

Dessa förbättringar gjorde definitivt 3D-funktionen bättre, men den var fortfarande inte felfri. Många spelare, jag själv inräknad, har därför spelat med 3D-funktionen avstängd. Kanske gjorde Nintendo ett provskott inför vad som komma skall med 2DS, en billig version av konsolen som offrade 3D-funktionen och satsade på ett formspråk och konstruktion som var betydligt billigare. Nu har Nintendo till slut löpt hela vägen ut och gjort en 2DS-version med samma hårdvaruförbättringar som i New 3DS XL, med undantag för 3D-funktionen då så klart.

Designmässigt används samma vikbara clamshell-design som hos 3DS-familjen, men New 2DS XL-modellerna använder gladare färger och en matt plastkonstruktion som faktiskt inte känns lika budget som den kan se ut i bilder. Numera befinner sig de två skärmarna dessutom helt i linje med varandra, något som inte är fallet med New 3DS XL.

Den nya 2DS XL-varianten är lättare än New 3DS XL, men också mer plastig.

Den har även en ny design för gångjärnet, men den fladdriga skärmdelen är sig lik.

New 2DS XL är något mindre och betydligt lättare än sitt New 3DS XL-syskon.

Ytterligare stilstudie i skillnaden i gångjärnens design.

Den nya pekpennan är nästan komiskt kort, och då slog föregångaren inga längdrekord.

Utöver detta är specifikationerna desamma som resten av 3DS-familjen med samma upplösning på skärmarna och den analoga styrspaken som hör New 3DS-varianten till. Den behåller även 3D-kamerorna som kan fånga bilder i tre dimensioner, vilket konsolens skärmar alltså inte kan visa upp. Kamerorna har flyttats till gångjärnet mellan skärmarna. En brist som alla 3DS XL-enheter har dragits med är att gångjärnen inte håller skärmdelen stadigt, vilket får den att svaja vid lätt rörelse. Detta gäller fortfarande med New 2DS XL, men problemet har inte förvärrats vilket kan ses som en fördel i en billigare maskin.

Detta är förändringarna på ytan, men Nintendo har faktiskt ändrat några andra detaljer som blir tydliga efter en stunds användning. Konsolen än lättare än tidigare, 260 gram kontra 329 gram i New 3DS XL, vilket kanske låter futtigt men det gör faktiskt stor skillnad under längre spelsessioner.

Nintendo har också åtgärdat den enskilt hål-i-huvudet-konstiga egenskapen hos 3DS-konsolerna, nämligen att du måste skruva loss konsolens baksida för att komma åt minneskortläsaren. Om du inte kände till det sedan tidigare; jo, det är sant, du måste skruva loss baksidan för att byta minneskort med 3DS-konsolerna.

New 2DS XL hyser istället minneskortläsaren lättåtkomlig under en plastlucka på konsolens nedre vänstra sida, och under denna lucka för du även in spelkassetterna. Tyvärr stöds fortfarande inte större microSD-kort än 32 GB, vilket kan bli en begränsning för dig som enbart köper spel digitalt.

Du behöver inte längre skruva loss bakstycket för att byta minneskort.

Med New 3DS XL måste du faktiskt skruva loss bakstycket för att byta minneskort.

Övriga designändringar innefattar att vissa knappar har flyttats runt, exempelvis finns nu utrymmet för stylus-pennan i konsolen nedre mittsektion tillsammans med utgången för hörlurar, och volymreglaget sitter på den övre skärmens vänstra sida. Logiskt nog saknas reglaget för 3D-effektens nivå som annars sitter på skärmdelens högra sida.

En förändring som dock kan vara problematisk beroende på din handfattning när du spelar är att högtalarna nu befinner sig på konsolens nedre sidor, där ljudet potentiellt sett kan täckas av dina handflator. Med min handfattning har detta dock inte varit ett problem. Högtalarnas ljudnivå är däremot klart sämre än hos New 3DS XL. De låter tillräckligt mycket och bra för att duga till spel där ljudbilden inte är central, men i spel med bra musik eller där musikupplevelsen är viktig blir det än viktigare att spela med hörlurar här.

En stor besvikelse med New 2DS XL är dock att den inte bjuder på någon som helst skillnad i batteritid. Med 3D-funktionen offrad skulle Nintendo kunnat satsa på en mer energieffektiv kretsuppsättning, eller större batteri, men det har de alltså inte gjort. Enligt tekniksidan Ifixit, som plockar isär teknikprodukter för att se hur de ser ut på insidan, har Nintendo valt att utrusta den nya 3D-befriade modellen med ett mindre batteri. Sannolikt är detta ytterligare en besparing som gjorts för att nå det lägre priset.

Med tanke på att konsolen kostar nästan 1700 kronor, för flera år gammal teknik, borde Nintendo åtminstone kunnat behålla samma batteristorlek och erbjuda något bättre batteritid med 3D-effekten offrad. Trots denna missade möjlighet är New 2DS XL en bra version av Nintendos bärbara spelkonsol för dig som inte är intresserad av att spela med 3D-effekten aktiverad. New 3DS XL är fortfarande den bättre versionen, men om du inte är villig att investera pengarna som krävs får du en utmärkt bärbar spelkonsol i New 2DS XL.

Med tanke på dess lägre prislapp, att alla 3DS-spel kan spelas i 2D-läge och att Switch nu är premiumalternativet hos Nintendos bärbara konsoler verkar framtiden för Nintendos 3D-fokus vara något osäker. Å andra sidan har Nintendo försökt etablera 3D i spelkonsoler sedan tidigt 90-tal så vi ska inte ropa hej för tidigt.