Världen består av två slags människor: sådana som tycker om Kingdom Hearts, den totalt vrickade storyn och alla spin-offs. Och så de som undrar var i helvete Kingdom Hearts III är. Jag brukade tillhöra den senare sorten, tills jag slutade tjura och istället upptäckte Chain of Memories, Coded, 358/2 Days, Birth by Sleep, Dream Drop Distance och χ. Även om alla inte är fantastiska (långt därifrån) så är alla fullständigt nödvändiga för att reda ut (och röra ihop) den lika vrickade som älskvärda berättelsen.
Den sista (eller okej, senaste) av samlingarna inför Kingdom Hearts III består av en epilog till det ursprungliga PSP-spelet Birth by Sleep, ett remastrat Dream Drop Distance och en i princip enda lång mellansekvens som förklarar vad som skedde bakom kulisserna till mobilspelet Unchained χ. Kingdom Hearts 2.8 Final Chapter Prologue (herregud?) är något ojämn men också oumbärlig för KH-konnäsören.
χ är seriens ursprungshistoria. Back Cover bygger på berättelsen ytterligare.
χ Back Cover är en film som klockar in på strax över timmen. Då χ är den kronologiskt klart tidigaste delen i serien känns (den ärligt talat väldigt pratsamma) filmen viktig för grundbultarna. Om du inte gett dig hän åt historien är detta en usel startpunkt. Det är figurer som håller monologer under huvor och bakom masker, men för kalenderbitaren är det en snygg, välspelad timme som visar än en gång hur allting hänger ihop.
En prolog och en epilog
Dream Drop Distance (vars 3DS-recension du hittar här), däremot, är det sista spelet på tidslinjen innan trean. Det är inte ett av de bästa. Att vänja sig vid kommando-systemet tar tid och att "drömdroppa" mellan Sora och Riku känns onödigt hämmande. Men man vänjer sig och att äventyret tar oss till, för serien, nya Disneyvärldar som Ringaren i Notre Dames Paris och gör nedslag i Fantasia och Musse, Kalle och Långbens variant av De tre musketörerna är fint. Spelet blir dessutom både enklare och roligare att spela då de kvicka striderna blir lättare att ta sig an på en stor skärm.
Det grafiska i DDD är i paritet med HD-versionerna av Kingdom Hearts 1 och 2.
Höjdpunkten i samlingen är tvivelsutan A Fragmentary Passage, epilogen till det ovanligt mörka Disneyäventyret Birth by Sleep. Det slog mig att samtliga Kingdom Hearts till hemkonsoler vi sett ursprungligen har skapats till den gamla Playstation 2. Tills nu. Det här knappt tre timmar korta äventyret tar två generationskliv – och det märks. Aquas mardrömska resa genom Askungens förvridna kungadöme, de sju dvärgarnas söndertrasade gruva och Törnrosas skog av vassa törnar är en fröjd för ögat. Det flyter inte alltid klanderfritt, men är bedårande.
Hundratals hjärtlösa anfaller på en gång i stora, myllrande torn och jättar väller in. Realtidsstriderna är ett klart fall framåt. Aqua har inte så många konster, men det passar å andra sidan spelets korta livslängd. Hon öser ur sig eld, is och blixtar, dödliga kombos och slår sig i slutet ihop med en pigg mus. Tillsammans med honom kan hon stötvis bli ännu starkare. Att ta sig runt i de volymmässigt ganska stora miljöerna är smidigare än någonsin tack vare Aquas akrobatiska dubbelhopp och glidflygningar. Allt detta är förstås löftesrikt inför vad som komma skall.
Kingdom Hearts tar sjumilaklivet från PS2 till PS4.
Haken är ju att det är just ett löfte. Vi är inte där än. A Fragmentary Passage må vara en epilog men är också en prolog till vad vi kan vänta oss av Kingdom Hearts III; hur det kommer se ut och hur det kommer kännas att spela. Square Enix har hällt ner ganska onödig utfyllnad i det korta äventyret som inte känns inspirerad: samla kugghjul, slå sönder vissnade törnrosbuskar en masse och vandra ut och in ur speglar. Men det är ju så vackert! Striderna är grymma! Och slutet … herregud, slutet!
Kingdom Hearts 2.8 Final Chapter Prologue är inte en lika komplett samling som de två tidigare, men om du plöjt ner veckor, månader och år i serien är det oerhört peppande för framtiden. Jag har aldrig varit så Kingdom Hearts III-redo som jag är nu.
