Jag är rädd att Super Mario Maker till 3DS kommer definieras av vad det inte är snarare än för vad det är. Istället för att ta konceptet till en ny (eller åtminstone en annan) nivå är detta en vingklippt variant av Wii U-succén från i fjol, vars recension du hittar här. En av det spelets främsta uspar var, vid sidan om att bygga sina egna banor, möjligheten att spela andras. Nu decimeras communityt närmast till ett lotteri.

Banor som byggs i 3DS-versionen kan bara delas lokalt eller via street pass. Alltså kommer många mästerverk där ute förbli oupptäckta. För all del finns vissa Wii U-banor tillgängliga (då Amiibostöd saknas plockas mystery mushroom-banor bort). Du kommer dock inte kunna söka efter dem utan måste förlita dig på utvalda kreationer eller ett hundratal slumpmässigt framkastade i 100 Mario Challenge.

Att bygga banor är lika kul 2016 som 2015, men det finns stora "men".

Det är en rejäl dealbreaker för många och i sitt nuvarande skick kunde jag inte ens spela Wii U-banor, vilket kan tolkas som att Nintendo vill dölja något. Att gömma en elefant i en porslinsbutik är emellertid svårt. Särskilt inte som spelet – dessutom! – saknar 3d-stöd och att övre skärmen har en ful svart kant kring sig.

Nej, det är mycket som Wii U-Mario Maker var som 3DS-Mario Maker inte är. Att lemlästa och solka något så här fint är illa och ger utslag på betyget, men tack vare ambitiösa nya inslag och en intakt kärna blir fallet inte så hårt som jag befarade.

Course World är en decimerad värld, men Yamamura är ett fynd.

Att bygga egna Super Mario-banor är alltjämt uppslukande. Jag bygger under solen, under jorden, på havsbottnen, i lavavärldar och växlar med ett enkelt stylustryck mellan teman från Mario årgång 1985 och 2012, eller mellan den tidlösa trean och det minst lika bra Super Mario World. Det är Nintendopedagogiskt och lekande lätt att bygga avancerade banor. Den självgoda guiden, duvan och banbyggarmästaren Yamamura håller dessutom i en ny serie interaktiva lektioner.

Att bryta mot reglerna är ju också en del av tjusningen, så som att ge Bowser vingar eller placera goombas i block. Mer än 60 prylar finns och vissa av dessa kan skakas för olika överraskningar. Rör om boo och plötsligt har du en ring av boos. Alla rör, pow-block, sågklingor, vinrankor och så vidare är inte på plats från början och hälften hittar du genom att ge dig kast med 100 nydesignade banor; den klart bästa nyheten.

En nyhet är att fyra (lokalt) kan bygga banor tillsammans. Räkna med bråk.

Detta är egentligen enda styrkan kontra Wii U-spelet, men den är å andra sidan utmärkt. 18 världar med teman hämtade från olika Super Mario-klassiker är en gottepåse som aldrig slutar ge. Somliga banor är mer experimentella än roliga men här finns också lysande plattformsspektakel. Varje bana har också två medaljutmaningar: en svår (till exempel, klara en bana genom att aldrig backa) och en skitsvår (sluta aldrig röra dig framåt). Du tvingas ta hemliga vägar, samla mynt och stompa på alla fiender – eller bara vissa.

Det räcker inte för att helt ursäkta sprickorna i Mario Maker-fasaden, men några tätas åtminstone. Ändå kan jag inte låta bli att se fram emot nästa nivå – i ett eventuellt Mario Maker Switch.