Utvecklarna TT Games är vid det här laget riktiga mästare på att göra legobaserade spel. Under åren som gått har en hel triljon adaptioner släppts, och samma koncept har upprepats gång på gång. Trots äventyrens onekliga charm är det svårt att tro att någon kan ha kört alla delar i serien utan att tröttna, och just därför är det trevligt att se att utvecklarna denna gång försökt ta ut svängarna.
#Lego Star Wars: The Force Awakens inleds med pompa och ståt på planeten Endor, eller närmare bestämt mitt i episod sex slutstrid. John Williams toner drar in en direkt, och det känns att spelet får mycket gratis i och med det starka varumärket. Allting fullkomligt andas Star Wars, med musik, karaktärer, ljudeffekter och röstskådespelare från filmuniversumet. I slutet av den nostalgiska introduktionsnivån tänker jag spontant på två saker: 1) hur mycket jag älskar Episod VI och 2) hur lite Force Awakens skiljer sig från tidigare iterationer.
Wookies och wildlings, Gwendoline Christie får aldrig vara ifred
Men min första intuition byts snabbt ut. Visst är grundkonceptet identiskt mot föregångarna - det handlar fortfarande om att slå sönder allt i sin omgivning, samla legomynt tills man ser trippelt, lösa enklare pussel och hitta gömda samlarföremål - men efter ett tag börjar förändringarna faktiskt lysa igenom. Den nya “multi-build”-mekaniken där man väljer vilken konstruktion man vill bygga, avfärdar jag först som en ytlig nyhet, men ju mer jag använder den inser jag vilken självklar utveckling det är. Utöver multi-build är “Blaster Battle” nytt, där du hukar dig bakom ett skydd och deltar i ett filmiskt skjutgalleri. Som med multi-build tar det ett tag att omfamna helt, men till slut känns de som välkomna avbrott från pusslandet.
Jag har alltid kört legospelen tillsammans med min lillasyster, men den här gången prövar jag för första gången singleplayer läget - något som visar sig gå förvånansvärt bra. Kameran funkar, AI:n gör sitt jobb, och de många mini-spelen och interaktiva momenten gör att jag aldrig känner mig uttråkad. Det är ju ingen direkt hemlighet att legofenomenet riktar sig till barn, och Force Awakens känns faktiskt gjort för någon med begränsad koncentrationsförmåga. Det är alltid något nytt på gång, vare sig det gäller högoktaniga rymdstrider eller hektiska jaktsekvenser. Eller bara myntexplosioner, quick-time event, och Blaster Battles. Kopplat med laserskottens starka färger känns det ibland som om jag får en sockeröverdos i slutet av varje nivå. Det märks att TT Games i sin jakt på förnyelse har försökt proppa in lite allt möjligt i nivåerna. Så mycket att det ibland känns överväldigande. Men för det mesta lyckas de hitta en balans som funkar.
Rörigt!
En till nymodighet i Force Awakens är de pampiga rymdskeppsstriderna. Iallafall så kunde de ha blivit pampiga. Omgivningarna är imponerande men alla rymdsekvenser känns för det mesta extremt röriga. Det är tusen saker på skärmen samtidigt - explosioner, mynt som samlas in, fiendeskepp som jagar en. Jag vill tycka att det är häftigt, men jag sitter mest och önskar att de kunde skalat ner allting.
Som alla delar i klossserien kan Force Awakens skryta med ett högt omspelsvärde. Huvudkampanjen är runt 9 timmar lång, och när jag är färdig med den ser jag att jag bara klarat 22% av helheten. Till skillnad från vissa andra spel så känns den här samlarhetsen som en naturlig del av Legos ekosystem. Med bland annat 213 karaktärer, 85 skepp, och 9 planeter att låsa upp känns checklistan kort och gott väldigt lång. Utöver samlarobjekten finns också en bunt originella uppdrag, där höjdpunkten är att höra originalskådespelarna leverera nytt material. Man vet att man är fast i Force Awakens samlarhärva när man redan efter första nivån känner suget att låsa upp precis varenda liten kloss det har att erbjuda.
BB-8, lika charmig som legobit
Alla nivåer känns den här gången väldigt öppna, med många sidospår att utforska. Jag gillar att det inte bara är rakt på sak utan att det finns gott om plats för att lattja runt. Till exempel krasha ett pool-party för Stormtroopers för att ta över deras trampolin. Såna småsakerna bidrar med mycket.
Lego riktar sig ju mot en yngre målgrupp, och det är faktiskt barnsligt tillfredställande att interagera med världen, till exempel genom lightsaber-strider. Det går inte att komma ifrån att det är rätt coolt. Dessutom - känslan av att slå sönder klossar och sen se en våg av mynt svälla över skärmen överskrider faktiskt ålder. Men det finns självklart många delar av klossfesten där målgruppen känns av. Mini-spelen är varierade och bra men ger ingen utmaning alls, och varje Blaster Battle har lock-on, vilket gör att skotten träffar oavsett var man skjuter. För mig balanseras svårighetsgraden upp med hjälp av den konstanta humorn, vilken är en av anledningarna till varför jag fortsätter med legoserien. Storyn följer filmen till punkt och pricka, men gör såklart narr av precis allt på vägen. Som i tidigare äventyr innehåller komedin mycket slap-stick, men den lyckas ändå kännas universell, och många saker skrattar jag högt åt. Det är fånig humor när den är som bäst.
Visst är det redan fullspäckat på legospelens himmel, men Lego Star Wars: The Force Awakens känns som ett steg i rätt riktning för serien. I grund och botten är det samma upplevelse som alla andra gånger, men gillar du Lego och Star Wars, och framförallt senaste episoden i filmserien, så känns TT Games nya tillräckligt friskt och underhållande för att förtjäna din uppmärksamhet. Jag skulle nästan gå så långt som att säga att det här är spelet du letar efter.
