Jag har aldrig besökt utvecklaren #TT Games, men jag skulle gissa att de ovanför ingången har en skylt med texten "Ändra inte ett vinnande koncept". Med tanke på hur omåttligt populära deras Lego-spel är bör vi med andra ord inte förvänta oss allt för stora avsteg från deras tidigare vilda parodier på det mesta från #Lord of the Rings till #Indiana Jones, nu när #Marvels superhjältar står på menyn.
På sätt och vis är det svårt att veta om man ska hylla eller klanka på #Lego Marvel Super Heroes, eftersom det i många avseenden klonar tidigare legospel som klonade tidigare legospel, och så vidare. En historia lika ytlig som en amerikansk actionfilm fungerar som duglig ursäkt för att pressa in drygt 150 figurer från Marvel-universumet i samma spel. Upplägget kretsar kring att lösa enklare klurigheter, slå det mesta som rör sig och samla på sig femtioelva miljoner legobitar. För det mesta är det två, ibland tre, hjältar som samarbetar, och man kan välja om man vill spela ensam och låta AI:n hjälpa till, eller för mer underhållning spela tillsammans med en polare. Allting i kombination med mängder av igenkänningshumor för alla Marvelnördar.
Spider-man får storhetsvansinne, satsar på world wide web.
Den största underhållningen är dock inte att spela igenom kampanjen, utan möjligheten att utforska New York med vilken du vill av de karaktärer du låst upp. Eftersom olika hjältar löser problem på olika sätt, ger det ett oöverträffat återspelningsvärde.
Stan Lee bland lärjungarna
Säga vad man vill, det går inte att förneka att TT Games har en fallenhet att göra Lego-spel. Humorn är snabb, lagom larvig och gjord med fingertoppskänsla. Man har dessutom försökt att göra det där lilla extra genom att lägga ner energi på detaljer som inte alla lägger märke till. Under spelets gång tyckte jag mig känna igen röstskådespelaren som "spelar" agent Phil Coulson, och det visar sig mycket riktigt vara Clark Gregg som gör rollen i tv-serien Marvel's Agents of S.H.I.E.L.D. och i flera av de senaste Marvel-filmerna. Stan Lee, som skapat många av superhjältarna, är huvudperson i ett av spelets uppdrag, spelbar figur, plus att han är röstskådespelare till sin egen figur. TT Games satsar verkligen det där lilla extra.
Helle Thorning-Schmidt hälsar oss välkomna till Danmark.
En sak som däremot kunde ha gjorts mycket bättre är kamerahanteringen i multiplayer. För det mesta uppträder kamerorna (eftersom man använder delad skärm) relativt vettigt, men när de olika halvorna ibland blir så små att du inte ser vad du ska sikta på eller vart du ska hoppa blir det helt ospelbart. Den enklaste nödlösningen är att ena spelaren lämnar spelet medan den kvarvarande löser problemet tillsammans med en AI-spelare, varpå avhopparen återvänder igen.
Men även om själva spelandet känns som en stundtals trevlig upprepning, ända ner till karaktärernas oneliners, blir det ganska tjatigt efter en stund. Ironiskt nog är det faktiskt inte ens själva spelet som är den största behållningen, det är mellansekvenserna där TT Games får mig att skratta högt åt alla vansinnigheter.
Tre tuffa hjältar väntar ivrigt på att skribenten ska avslöja sitt betyg.
Om nu nästan allt är upprepning, varför vrider jag inte nacken av Lego Marvel Super Heroes och TT Games för att de har gjort ytterligare ett legospel som följer samma formel som de 300 tidigare? Därför att det är just det som jag räknade upp som gör Lego-spelen, antingen älskar du det eller har tröttnat på det ända in i hjärtats tredje kammare. Det är som att beställa en ostburgare hos en gigantisk snabbmatskedja: du vet vad du får redan innan du öppnat förpackningen.
Älskar du de senaste Lego-spelen lär du älska också det här. Är du trött på samma upprepningar – spring mot kullarna, och spring för livet! Personligen tycker jag att det börjar bli lite enformigt, men vare sig jag vill eller ej kan jag inte låta bli att charmas och roas en aning av Lego Marvel Super Heroes.
