Är jag en sån?

Ibland känns det som marknadsföringen kring ett spel fördummar mig. Jag gillar till exempel nya #Hitman: Absolution. Det har det där som jag kan fastna så hårt för; det schackaktiga i att lösa banornas problem steg för steg. Att jag är en lönnmördare som ska ta mig till banans mål, att döda någon, är underordnat.

Jag kan räkna upp många spel med krigstema som genom åren stulit mitt liv på det sättet. #Commandos, #Advanced wars och nya #Xcom: Enemy Unknown till exempel. De har alla utgjort allvarliga hot mot sömn, mitt arbete, mitt sociala liv och min förmåga att vara närvarande i barnens liv. Är du hungrig? Jaha, pappa fixar snart, ta en bit choklad så länge. Förbereda mig för utvecklingssamtalet? Jag gör det sen, jag ska bara...

Ja, du fattar.

Jag går ibland långa omvägar kring den här typen av spel bara för att jag vet vad de kan göra med mig. Låter ibland bli att recensera dem för att jag har så svårt att hantera dem. Ibland är min karaktär verkligen under all kritik.

Bönder redo att plockas

Alla de här spelen är svåra och kluriga. Det är hårt arbete men också vansinnigt belönande hjärngympa. Att de har ett action- och krigstema är inte konstigare än att schack en gång i tiden användes för att träna militär strategi. Det är strategi och problemlösning som grejen.

Så jag spelar inte Hitman för att se snygga kills, att döda livvakter eller fiender är som att ta bönder och löpare för en motspelare i schack. Jag spelar för att hitta sättet att döda smart. Jag kan ha ihjäl tjogtals fiender på väg mot målet utan att ens reflektera över det som våld. Naturligtvis något som får den med moralpanik att sätta i halsen, men min reflektion uteblir inte för att jag är förhärdad eller avtrubbad.

Nej, den uteblir därför att för mig är det här inte i första hand ett actionspel, det är ett pussel- och strategispel där jag försöker besegra spelet och dess tydliga ramar. Eller som redaktör Andersson skrev här i sin recension: Att överleva i Hitman: Absolution handlar om att förstå spelets regler och utnyttja dem till bristningsgränsen.