Vad får man om man kombinerar moderna storheter som #Battlefield 3 och #Tribes: Ascend? Tydligen uppföljaren till den ambitiösa onlineskjutaren #Planetside, som för närmare tio år sedan gjorde gällande att man kunde samla tusentals soldater på samma spelplan, att slåss om samma territorium dag som natt.
Personligen brukar jag framhålla just föränderliga spelvärldar och samarbete i stor skala som de viktigaste komponenterna i ett relevant MMO, och på det planet har ju Planetside visat sig vara i framkant sedan 2003. För att ytterligare omfamna tidens anda tillgängliggörs ersättaren Planetside 2 på bred front helt gratis.
Om Battlefield 3 utspelats i framtiden med fler soldater och strider som aldrig tog slut hade det kunnat heta Planetside 2.
Där är jag dock inte lika pigg. För mig är "free to play" ett enormt varningstecken. Jag vill veta att jag har hela spelupplevelsen framför mig, och att det enda som står mellan mig och upptäckandet är utmaningarna spelet sätter upp för mig – enkom för att underhålla eller stimulera. För mina pengar har det ju redan. Med "free to play" finns plötsligt en illa dold, sniken agenda som kommer att vilja tvinga mig till spontana investeringar i utrustning och kuriosa. Upplägget lever på mikrotransaktioner, och allt annat är underordnat dem. Till och med spelbalansen.
Priset för gratis
Detta öde föll Tribes: Ascend på fullständigt. Trots att det var både välgjort och storskaligt. Det kändes ovärdigt att alla upplåsningsmöjligheter skulle kräva oändliga speltimmar att låsa upp – om man inte ville sula in kostnader motsvarande ett helt spel, ändå utan att kunna mätta spelets giriga käftar.
Planetside 2 är också själva definitionen av det trötta uttrycket episkt. Tröskeln in visar sig vara väldigt låg; man registrerar sig via ett smidigt och överskådligt formulär, tankar ner klienten och beger sig sedan in för att välja server. Här finns utrymme att skapa och lagra flera karaktärer, med olika sympatier, på olika servrar.
"Är det där ett kanontorn eller är du bara oerhört glad att se mig?
Precis som i föregångarna står det ständigt pågående kriget och stridigheterna mellan tre framtidsfraktioner: sektlika, utomjordingsdyrkande Vanu Sovereignty, dikatoriska Terran Republic och kapitalistiska New Conglomerate. Färgteman, estetik, hymner samt variationer i vapenarsenalen må skilja dem åt, men i stort sett är de snarlika; tre människogrupperingar som inte kan komma överens politiskt och nu slåss om herravälde över baser och regioner. Vi har alltså knappast att göra med en Starcraft- eller Halo-bred sten-sax-påse-asymmetri.
