Pokémon Black Version 2

Istället för att göra en ren remake i form av Pokémon Gray (som tidigare spelen #Pokémon Platinum och #Emerald varit) har #Game Freak utmanat sig själva med en rak fortsättning på historien vi avslutade i fjolårets #Black och #White. Detta innebär ett återbesök två år senare i Unova-regionen, men du behöver inte ha spelat originalet för att kunna hänga med. De som spelat ettan kan däremot länka samman sin gamla sparfil med den nya kassetten, vilket ger ett par extra scener som relaterar till förra spelets hjälte.

Fega nummer två

Trots att uppföljarformatet hade kunnat ge möjlighet att rucka på den traditionella ”samla badges, utmana Elite 4”-formulan som varje Pokémon-fantast spelat till döds, har dessvärre inte utvecklarna tagit chansen. Istället är upplägget exakt som vanligt; i rollen som en ny huvudperson besegrar du gym-tränare, hittar nya monsterdjur och lär dig gradvis mer om spelets obligatoriska bad guys. Team Plasma och deras planer på att stjäla Pokémons och ta över världen gör comeback, men tyvärr är de inte alls lika intressanta denna gång.

Pokémon-spelen har aldrig kunnat berömmas för sin handling eller välskrivna dialoger – det har liksom inte varit poängen. Men Team Plasma och N gav de i första spelen åtminstone ett mer nyanserat intryck, och fick spelaren att ibland fundera över vem som egentligen är god och ond, och att det finns en svårgenomtränglig gråzon däremellan. Allt det här är som bortblåst i Pokémon Black 2 eftersom spelarna redan vet att Team Plasma är onda, och dialogerna har följaktligen blivit om möjligt ännu mer nonsensiska än tidigare. Fastän fokus ligger på att OCD-samla små digitala monster vore det ändå kul med en mer fängslande kontext att göra det i.

Du börjar i Aspertia City, utrustad med ett gäng pokéballs och en gapande tom pokédex att fylla. Trots att världen är bekant har den också förändrats. Nytillkomna områden med städer och byar, vägar och omdesignade bekanta platser gör att Unova känns hemtrevligt men ändå överraskande. Största behållningen är att allting blivit mycket mer slimmat och lättillgängligt. Menyerna har piffats upp, monstren har blivit mer varierade och (min favorit) spelet frågar nu automatiskt om du vill använda ytterligare en repel (slippa strider mot låg-level-monster) när din förra tagit slut. Det sistnämnda må låta som en petitess, men med det undviks galant frustrationen med konstant meny-pillande när allt du vill göra är att utforska den där mystiska grottan i lugn och ro.

Tyvärr har strömlinjeformandet även drabbat det sköna pusselklurandet som varje gym begåvats med, där själva utmaningen ligger lika mycket i att bara ta sig fram till gym-ledaren som att faktiskt besegra henom. Den nya pusseldesignen är enklare och mindre nyansrik – som om huvudkampanjen inte redan vore lätt nog.

Som ren uppföljare blir Pokémon Black 2 aldrig lika spännande som originalet, men här finns fortfarande enorma mängder varelser att fånga och träna, samma inbjudande och charmiga värld och floder med bonusmaterial då eftertexterna rullat. För de erfarna som spelat i åratal utnyttjar Game Freak detta skickligt i fan service-tillägget Pokémon World Tournament, en turnering där du möter och slåss mot gym-ledare och tränare från de äldre spelen. Som vanligt är det först i post-game-materialet och sidospåren som spelet blir utmanande på allvar.

I väntan på 3DS-debuten

Att betygsätta Pokémon Black 2 är svårt. Allt beror på hur mycket Pokémon du spelat tidigare. Om du (otroligt nog) lyckats missa hela konceptet är det här en kanonbra början, med mer innehåll och saker att göra än de flesta kommer orka sätta sig in i. Men för de av oss, mig inräknad, som spelat föregångarna är det här främst frågan om ytterligare ett litet evolutionärt kliv framåt tillsammans med ett och annat klavertramp (handlingen, gym-pusslen). Om Pokémon Black/White gjorde dig mätt har du inget att hämta här. Förhoppningsvis är denna snabba uppföljare bara en tillfällig fix medan Game Freak jobbar på färska idéer inför seriens 3DS-debut – man kan ju alltid hoppas!