När #Blizzard beslutade sig för att förlänga Starcraft 2 och dess mytologi genom tre spel frågade man sig om det verkligen skulle finnas så mycket att tillföra. Den entusiastiska jätten har en tendens att ta sina berättelser på lite för stort allvar, något vi särskilt fick lida av i det pretentiösa – och vid omspelningar direkt fördummande – #Diablo 3. Men vi har ju ständigt överseende med tanke på att spelen alltid är magiskt finputsade och välfungerande. Och det klarnade ytterligare när det framgick att vi för varje del även skulle få nya enheter och möjligheter i multiplayer.

Just Blizzards envisa och målmedvetna behandling av Starcraft 2 har verkligen gett utdelning på rekordtid. Exakt två år efter lanseringen av #Wings of Liberty är Starcraft 2 en publiksport som får hela arenor att brinna av engagemang och som numera avnjuts bäst med kall öl på sportbarer runtom i världen. För detta har vi självklart också omåttligt proffsiga ambassadörer som Sean "Day 9" Plott och Shaun "Apollo" Clark att tacka, lika mycket som initativtagarna till fenomenet "Barcraft" och arrangörerna av #Dreamhack. Det är helt enkelt en vacker synergi, som givetvis inte hade existerat till att börja med utan Blizzards moderliga kärlek.

Sarah Kerrigan är i centrum när vi får kladda runt med zerg-äcklen i kampanjen.

Heart of the Swarm sätter med sin kampanj specifik fokus på zerg, den insektslika, organiska svärmen, ledd av den förställda drottningen Sarah Kerrigan – som efter terrans insatser återställts till mänsklig form men nu är ute på drift, med oklara motiv. Tanken med kampanjen är att visa upp zerg och myrstackens hungriga drifter inifrån.

Men det är inte kampanjen vi ska avhandla. För vi vet ju alla innerst inne att det vi är mest nyfikna på är det nya, konkret spelmässiga innehållet. I samband med storslagna Nordic Nationals i Stockholm i slutet av juli fick jag och många med mig tillfälle att ordentligt provköra multiplayer i Heart of the Swarm.

I mitt idoga Starcraft-knarkande har jag på sistone pendlat mellan Diamant- och Platina-ligorna, och missbrukarhumöret med det. Inkluderande betatestfasen skulle jag förmodligen kunna räkna till femtusen spelade Battle.net-matcher. Jag är helt enkelt en envis jäkla amatör. Och i allt detta har behovet av variation blivit alltmer påtagligt. Därför la jag Starcraft 2 på hyllan för några månader sen. I väntan på förändringarnas vindar.