Det första som möter dig när du startar #The Unfinished Swan är en helvit skärm. De flesta personer lilla spelföretaget #Giant Sparrow använt som testpersoner har efter ett par sekunder kommit till slutsatsen att något gått fel. Men egentligen är det den perfekta metaforen för vad Ian Dallas och hans elva medhjälpare vill ge dig. En blank duk som du själv får fylla med mening. Mening paketerad i små målarkulor.
– ...det har varit en lång väg, skrattar Ben Esposito, level designer hos Giant Sparrow.
Ett spel om att upptäcka och uppleva. Unfinished Swan är en vit duk som du målar.
Vi sitter i trendig loungemiljö en trappa upp i ett hotell i västra Hollywood och pratar om Unfinished Swan och corporate indie – indieföretag som hålls under storbolagens vingar. Fyra år tidigare presenterade Ian Dallas en prototyp av just Unfinished Swan. Det var ett skolprojekt som han vispat ihop lite hafsigt. Ett fyrkantigt rum helt utan sömmar och kontraster. Så vitt att det blev till ingenting. Och så ett osynligt paintballgevär med oändlig tillgång till svart ammunition. Projektet fick lite uppmärksamhet i indiekretsar, bland annat en Honorable Mention vid Indiecade, och snart fick också #Sony upp ögonen för det. Ian flögs över till Tokyo Game Show för att få visa upp spelet på Sonys flummiga "Sense of Wonder Night"-event. Ian blev erbjuden ett kontrakt liknande det #ThatGameCompany fått – och tog det utan att tveka.
– Det innebär att vi får support och rum för att göra precis vilka spel vi vill, berättar Ben.
Sagans värld är linjär.
Vägen därifrån må vara lång men utgångspunkten, den blanka duken, är fortfarande densamma. När jag nu, fyra år senare, får en genomgång av ett par av spelets nivåer visar det sig att man fyllt den där trånga, vita rummet flera gånger om. Spelet öppnar med en sagoskildring av en liten pojke som förlorar sin konstnärliga mor. Hon lämnar efter sig en rad målningar, men pojken får bara ta med sig en enda till barnhemmet. Han väljer den som hon aldrig hann färdigt med, den med en nästan fullbordad svan som motiv. Tavlan visar sig snart vara speciell. Svanen rymmer och pojken sätter efter, in i en skruvad sagovärld med galna kungar, farliga monster och absolut inga pigment överhuvudtaget. Och börjar måla.
Ett spel runt en gimmick
– Efter det tillbringade vi massor med tid med att bara försöka komma på vad som skulle vara med i spelet. Det visade sig nämligen att vi inte kunde ta enbart svart-vitt målande så jättelångt. Så det mesta av tiden har gått åt till att försöka komma på vad mer vi kan göra med mekaniken.
Ramarna för innehållet sattes tidigt. Ians grundidé är lika simpel som den är genial. Problemet blev att fylla upplevelsen med innehåll. Jag kan inte hålla mig utan måste fråga Ben:
Är inte det ett klassiskt indieproblem? Man skapar ett ascoolt koncept eller en mäktig gimmick och sedan får man kämpa i flera år med att faktiskt bygga ett spel kring det. Typ som #Sword & Sworcery och #Fez. Det måste ju vara ett skitjobbigt sätt att arbeta på?
– Haha, ja! Det är samma sak med typ #Flower. Den jobbigaste delen av processen är att klura ut vad för slags spel det egentligen är. Och vi vet typ det nu. Det tog oss tre år. En lång resa som sagt.
Det här är inget klassiskt spel utan snarare en märklig sagobok.
Färgen spelaren skjuter ut definierar vad hon ser av världen, på så sätt skapas upplevelsen av varje spelare. I övrigt är Unfinished Swan väldigt linjärt. Det liknar mer #Dear Esther än ett traditionellt spel-spel, även om det strösslats med samlarobjekt för den som vill veta mer om bakgrundshistorien. Men mest handlar upplevelsen om att utforska och att upptäcka världen som döljer sig under den kritvita ytan. Och det kommer finnas fler grepp än att skjuta små färgbollar, men vilka dessa blir vet vi inte ännu.
Giant Sparrow har också experimenterat med ljudsättningen för att ytterligare bolla med spelarens rumsuppfattning. Mycket verkar handla om att ge spelaren en känsla av kontroll – för att sedan slå undan hennes ben. Det finns en olustig känsla i det hela, även om det är maskerat som en barnvänlig saga. Men något lyckligt slut är ej garanterat.
