Det finns inget som spelmediet gör så gärna som att slå på den stora trumman. Världar ska räddas, bomber ska explodera, galaxer ska befinna sig i krig – och någonting mer jordnära än så är inte ens värt att berätta om.

Tjeckiska #Amanita Design – som har #Samorost och #Machinarium på sitt CV – håller inte med. De har aldrig försökt delta i de övriga spelutvecklarnas eviga spurt mot Den Mest Episka Spelupplevelsen. Istället har de stannat upp, gått fram till ett träd, plockat upp sitt förstoringsglas och undersökt vad som egentligen försigår där, bland kvistar och löv. De hittade något fantastiskt. Och de gjorde ett fantastiskt spel av det.

Meningsfulla meningslösheter

Likt Amanita Designs andra spel är #Botanicula ett väldigt vackert pusseläventyr som spelas i Flash. Olikt alla andra spel i världen är dess huvudrollsinnehavare fem oerhört små varelser som bor i ett träd. De ser rätt konstiga ut (en ser ut som en slags liten pinne, och en annan som en kotte med hatt, till exempel) och de säger inte mycket, men man förälskar sig i dem direkt. Och precis lika förälskad blir man i trädet – den värld de lever i.

En värld väl värd att älska.

Det sjuder och sjunger och sprakar av färger och glädje och liv. Med oöverträffade bakgrunder och briljanta animationer lyckas Amanita fånga det där organiska som är spelets tema. Längs trädets stammar upptäcker man hela tiden nya små fascinerande varelser, i luften svävar söta fjäderfän och den gulligaste tjeckiska pop som finns att höra. Andra spel framstår som väldigt stela när de ställs jämte Botanicula. I andra spel gör man nämligen allting av nyttobetonad anledning, man ska avancera eller pumpa sin karaktär eller samla 100/100 av någonting. Så är det inte i Botanicula. Det är ett spel helt överöst med små detaljer och saker att interagera med, men sett ur ett traditionellt perspektiv är det mesta av det faktiskt helt meningslöst.

Det känns inte så, bara. Det känns som att man får uppleva en mängd vackra små upplevelser, och att varenda en av dem bidrar till den fantastiskt livfulla värld som Amanita har byggt upp. Det är ett helt nytt sätt att göra spel på. Istället för att hetsa oss framåt vill den tjeckiska spelstudion att vi stannar upp, tar ett djupt andetag och tittar oss omkring. Det fungerar otroligt bra.

Inte för att det inte finns handling eller framåtrörelse. De fem små vännerna ska rädda sitt träd från svarta, obehagliga spindlar – en uppgift som löses bäst genom att man peka-klickar sig genom spelets 150 vackra scener. Jag skulle vilja påstå att pusslen är perfekt balanserade. Man kör aldrig fast men känner sig ändå smart när man löser dem. Jag skulle dessutom vilja påstå att de där 150 scenerna är några av de främsta uppvisningarna i uppfinningsrikedom som jag har skådat.

Om läkaren råder dig att ta bort den där leverfläcken på ryggen, ta då bort den där leverfläcken på ryggen.

Botanicula är ett spel fyllt med så många lustiga infall att man baxnar. Varenda ny bildruta lyckas överraska. I ena sekunden träffar man på en ande som ger en önskningar, i nästa har man önskat sig en konsert med det underbara popband som har gjort musiken till spelet (DVA, heter det), i nästa måste man spela volleyboll med några andra underliga trädvarelser, i nästa får man se en liten dockteateruppsättning av ens äventyr, i nästa råkar de fem små vännerna knarka sav (eller något!) och börjar drömma trippiga drömmar som avslöjar deras skräck för de svarta spindlarna.

Och så vidare. I all oändlighet.

Ett nytt sätt

Jag har länge varit frustrerad över utvecklarnas ständigt växande intresse för att använda beroendeframkallande belöningssystem för att oss att fastna i deras spel. Vi som spelar dem hetsas till att samla, levla, jaga achivements, uppleva spelet till 100%, uppnå perfektion.

Botanicula visar att det finns ett alternativt tillvägagångssätt. Man behöver inte använda intrikata belöningssystem för att ”lura” spelarna att stanna i spelvärlden. Man kan istället visa dem en så vacker och mysig plats att de stannar av fri vilja.

I sitt resultathetsande kan många av dagens moderna spel kännas som en dag på jobbet – Botanicula är så varmt, avslappande och impulsivt och det snarare känns som en solsemester.

Fotnot: Botanicula släpps till Windows, Mac och Linux i dag.